justinbieberonedirectionnovell.blogg.se

I Tidagare Kapitel:
Niall suckade och sa irriterat ”Nice work bro..”
Med dom orden fattade jag att Niall var irriterad och jag hade gjort ett stort misstag..Bra jobbat Justin tänkte jag för mig själv och suckade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Justins Perspektiv:

När vi äntligen var framme på flygplatsen så var det väldigt mycket folk där. Det var ändå ganska skönt att ingen kände igen oss. Jag och Niall gick en bit framför Rosie och Carro. Jag vet inte vad jag tänkte när jag sa att tjejerna skulle få åka till London med oss. Liam frågade imorse när vi var och repade om jag ville åka med dom i deras privat jet, och självklart sa jag ja. Så nu måste tjejerna åka med i det flygplanet, med alla killar från One Direction förutom Niall. Fast han är ju egentligen med. Gud vad jag ångrar att jag inte sa att som det var. Jag började tänka på om Carro skulle bli sur på mig, kanske hata mig för all framtid för att jag inte har berättat som det är. Jag menar det har ju gått jätte lång tid sen vi började känna varandra. En suck lämnade min mun. 

”Vad är det med dig då?” frågade Niall surt.
”Helt seriöst, jag vet inte vad jag tänkte med. Det här kommer inte funka” svarade jag tillbaka.
”Jag vet, du skulle ha tänkt dig för. Du skulle ha lyssnat på mig!" Snäste han tillbaka medans han skrev ett sms till någon.
”Vad gör du!?” 
”Ja, jag måste ju säga att vi inte kommer dit som Niall och Justin” viskade Niall onödigt lågt så inte någon skulle höra, speciellt inte Rosie och Carro. Men dom var en bit bakom oss.
”Blir det här bra eller?” frågade han och visade mig smset. Det var till Harry och Niall skrev 

”Vi kommer dit som Jacob och Taylor. Tjejerna är med.. Förklarar mer sen. Spela med bara! / Niall”

”Ja, men vet han att vi är Jacob och Taylor?”
”Ja, jag och killarna berättar allt för varandra. Typ som du och jag” sa Niall lågt. 

"Men allvarligt Niall, varför är du så sur mot mig?" frågade jag med en ledsen röst. 

"Ja, vad tror du? Vi ska uppträda på en gala där du har tagit dit våra tjejer som inte ens vet vilka vi är egentligen. Justin tänk om det här förstör våran relation med dom. Och jag har äntligen hittat en tjej som verkligen gillar mig för den jag är eller hon vet inte helt vem jag är, men ändå." snäste han surt tillbaka. 

"Jag vet, sorry." var allt jag fick ur mig.

Rosie Perspektiv:

Nu har vi varit på flygplatsen ganska länge. När vi var hemma så sa ju Taylor att det var 45 minuter kvar tills flyget skulle flyga. Nu måste det vara typ 15 minuter kvar tills det flyger. Vilket betyder att vi är väldigt sena. Jag och Carro gick en bit bakom killarna. Det var som om att dom inte ville prata med oss. Eller det kändes så och man såg att Jacob var sur och irriterad men på vad vet jag inte. ”Rosie?” hörde jag en mjuk röst säga och jag förstod direkt att det var Carro.

”Ja?” 
”Om det nu är Niall och Justin, hur har de då tänkt nu? Med galan och allt?” frågade Carro med en tyst röst.
”Jag vet helt ärligt inte men vi kan inte säga att vi vet. Inte än i alla fall. Vi kan ju ha fel.” sa jag snabbt tillbaka.
”Jo, jag vet” svarade Carro snabbt. Mer hann hon inte säga för att killarna kom gåendes mot oss, tog våra väskor och gav dom till en man jag aldrig har sett förut.
”Men vad gör ni?!” snäste jag till Taylor.
”Men ta det lugnt. Det är han som ska ta våra väskor till planet” svarade Taylor irriterat.
”Jaha”, svarade jag tyst medans vi började gå igen.
Taylor tog Carros hand och Jacob tog min hand. Dom började gå mot fyra killar jag kände igen. När jag kom längre fram så såg jag att det var killarna i One Direction. Alla utom Niall. 
När vi kom fram till killarna så gick Jacob och Taylor fram till killarna gjorde någon form av hälsning med dem.
Plötsligt frågade Jacob ”Men vart är Niall och Justin?”
Harry svarade att dom har fått tagit ett annat plan och att vi ska åka i deras privat jet istället.
Jag kan inte fatta att jag ska åka i One Directions privat flygplan och åka till London. Jag har alltid velat åka till London, så det här ska bli grymt kul!

Nialls Perspektiv:

Äntligen så var vi på flygplanet och vi är på väg till London. Jag trodde att tjejerna skulle flippa ur eller något när de såg att vi skulle åka med killarna. Men jag tror inte att de riktigt vågade. Hur som helst är det i alla fall skönt att vi är på väg nu och jag har Rosie på min vänster sida och Harry på min höger sida. Men de är inte så sociala. Rosie lyssnar på musik i hennes hörlurar och kollar ut genom fönstret. Jag undrar vad hon tänker på. Och Harry är fullt koncentrerad på hans IPhone. Så jag bestämde mig för att kolla på Justin och Carro, men dem var fullt koncentrerad på att kyssa varandra. Jag funderade ett tag på allt mellan himmel och jord tills jag avbröts av Rosie som börja sjunga ”You’ll never love your self half as much as i love you. You’ll never treat yourself right, darlin’ but i want you to. If I let you know I’m here for you, maybe you’ll love yourself, like I love you. Oh.”

Så fort jag hörde första meningen så förstod jag att hon lyssnade på min och killarnas nya låt “Little Things”. Harry petade diskret på mig och mimade ”ett fan”? Jag bara nickade till svar. Tillslut så vände Rosie sig mot mig och log.
”Vad fint du sjunger babe” sa jag till henne och hon började skratta och sa 
”Haha, ojdå. Det var inte meningen att ni skulle höra. Men det gjorde ni tydligen” 
”Japp, Jag och Harry tycker att du är duktig” flinade jag till henne.
”Men visst, sluta ljuga. Jag vet att jag sjunger som en kråka. Så du kan inte lura i mig att jag sjunger bra” svarade Rosie snabbt
”Jag ljuger inte” flinade jag med ett retsamt flin. Jag fuktade mina läppar och pressade de sakta mot Rosie. Det blev en lång, mjuk kyss. Jag särade på mina läppar lika så gjorde Rosie men precis i den stunden så blev vi avbrutna av Harry ”Här händer det saker ser jag” 
”Fokusera på ditt eget istället Harry” svarade jag han snabbt och pussade Rosie lätt på läpparna. Hon la sig ner med huvudet på mitt bröst och log.

Carolines Perspektiv:

Nu har vi suttit på flyget hur länge som helst. Det börjar bli långtråkigt, men tur är att han som kör flygplanet sa nyss att det är bara en timme kvar. Jag reste mig upp men mer hann jag inte göra förens jag kände två händer runt min midja och jag blev snabbt ned dragen i Justins famn. Han kysste mig lätt på läpparna. Jag log mot honom och vände mig sedan ut mot fönstret och kollade ut. Allt var mycket finare här uppifrån. Jag började tänka på alla är hemma, och med hemma menar jag i New York. Fast egentligen så saknade jag ingenting. Det var bara skönt att komma från New York. Allt kommer bli så mycket bättre i Los Angeles med Rosie. Vi har alltid varit som systrar och så kommer det alltid att vara. Hemma i New York var vi alltid med varanda efter skolan. På tal om skolan så är jag ganska nervös inför att börja i den nya skolan här i Los Angeles. Det kommer säkert bli super. Fast jag vill inte tänka på skolan nu, det är ju sommarlov i minst en månad till. Tankarna jag hade avbröts av att jag kände Taylors läppar mot min hals vilket fick mina nackhår att resa sig. När han kommit lite längre fram på halsen så sög han fast. Vilket fick mig att stöna till lite och jag kände hur Taylor log. Antigen log han för att jag stöna eller för att han gjort ett sugmärke." Att få ett sugmärke på ett flygplan var något nytt, men Taylor är som han är, haha" tänkte jag för mig själv medans jag vände mig om mot Taylor pussade han snabbt på munnen och gick till toan. Egentligen så behövde jag inte gå på toa, jag ville bara skölja av mitt ansikte. Men när jag väl kom fram till toan så kom jag på att jag har smink på mig. Jag suckade och kollade mig i spegeln. Taylors sugmärke var inte det minsta direkt. Tillslut knackade det på dörren ”Carro, är det du?” det var Rosie.

”Carro!!! Du måste komma ut, vi ska landa!” skrek hon
Jag låste upp flinade till Rosie.
”Tack” sa hon och gick bort till Jacob.
Jag började gå bort mot Taylor när jag hörde hur han som körde planet sa att vi måste spänna fast oss. Så jag gick och satte mig bredvid Taylor, när jag kom bort till honom så kysste han mig och jag flinade.

Harrys perspektiv:

”Äntligen friskluft” utbrast Niall eller så kallade Jacob när vi hade klivit av planet. Varför ljuger dom för? Men känner jag Niall och Justin rätt så kommer de säga det snart. Dom spelar i alla fall väldigt bra. Jag hade aldrig kunna ljuga sådär bra. När vi kom in till själva flygplatsen så var det ingen där, inte för att det var så konstigt, klockan är ju tre mitt i natten här i London. Plus att ingen av varken våra fans eller Justins fans visste att vi flög ner tidigare.

”Ursäkta mig?” hörde jag en man säga bakom mig. Så jag vände mig om mot honom.
”Ja?” 
”Jag ska köra er till erat hotell” svarade han försiktigt.
”Jaha, vad trevligt! Jag ska bara hämta resten!” sa jag och log.
”Killar, Rosie och Carro! Vi ska hit!” ropade jag till dem.

Alla började springa mot oss och vi följde efter mannen ut till den stora vanen.
Efter en halvtimmes åktur så var vi äntligen framme vid hotellet, vi tackade mannen och gick in till lobbyn. När vi checkade in så fick vi veta att vi skulle dela två stycken på ett rum. Rosie och Carro tog ett, Niall och Justin ett, Jag och Liam ett, Zayn och Louis ett. Sen gick alla och la sig eftersom klockan var fyra mitt i natten. När jag la mig i sängen så låg jag och funderade på hur Niall och Justin har tänkt att det kommer bli den här veckan. Först imorgon kväll så ska vi uppträda på Välgörenhets Galan, sen ska vi på en massa intervjuer och på en filmpermiär. Jag hoppas dom har tänkt ut något bra, annars kommer det här sluta i katastrof. Inte nog med det så måste vi börja bestämma vart vi ska åka på våran "Take Me Home Tour". Om inte killarna har sagt något innan det, kommer det sluta med att alla blir sårade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel 5, hope you like it! kommentera gärna! Jag ser att vi har läsare, så det är bara att kommentera!

xoxo